Jag vet inte vad som är värst, att jag visste att det någon gång skulle hända, eller att jag faktiskt fick rätt. Här är jag kvar med en jävla massa känslor men ingen att applicera dom på och jag skulle ljuga om jag sa att det kändes annat än ruttet och så orättvist att jag bara vill sparka något rakt åt helvete.

Ikväll ska jag ut, lägga allt bakom mig och ha kul. Men vi vet alla vad kombinationen av känslor och alkohol är. Önska mig lycka till och håll tummarna för att ångesten inte är allt för jävlig i morgon när jag vaknar.