Hej vänner, jag skickar er vidare nu
Babysitter
Sitter barnvakt ikväll åt goaste Alvin medan hans mamma och pappa är ute och firar sitt sjunde år som gifta. Kärlek. Fint.
Jag lagade i alla fall spagetti-och-köttfärsås till middag. Underskattad måltid. Radera alla tankar om äcklig köttfärsås i skolmatsalen. Den ska vara krämig och serveras med riven ost (ja, ost, även en person med ost-fobi har riven ost till den måltiden) och creme freche.
Alvin hade dragit en välling innan middagen så jag åt väl upp typ.. Allting. Satt fint. Efter det kollade vi på Bolibompa och nu visas lilla sportspegeln. Back to the 90's.
När lillkillen börjar bli pömsig så ska jag antagligen få mig en behövlig dos av familjen Kardashian eller dra av några avsnitt av Hart Of Dixie. Myskväll av hög kvalle. PoK
Sverige behöver en liten del av Norge just nu
Önskar mig denna något innerligt
Och du letar efter någon som möter din blick under täcket en Söndag i Oktober
"Det är lite jobbigt att du ibland gör
så att jag får så himla oerhört ont
i mitt så kallade Hjärta"
När slutade jag drömma om det här?
97 dagar
Hej Axel. Det har gått tre månader nu. Tre månader och fem dagar. Saker och ting är inte som dom var innan. Saker och ting kommer aldrig att bli som dom en gång var. Vi har format oss, byggt vidare på livet, men utan dig i det. Och trots att vi har så många formkurvor kvar så tror jag att du är stolt över oss. Såg du oss i Fredags? När vi gick där i en sluten trupp på kyrkogården för att tända ljus på din gravplats. Hörde du att vi skrattade och skämtade? Vet du att bakom skratt och lycka så gömmer sig en saknad så stor så att den skulle kunna täcka hela jordytan? Kände du värmen från ljusen vi tände? Även fast värmen från våran kärlek är starkare än alla ljus i världen. Jag vet att du både ser, hör och känner oss, men ibland önskar jag att jag bara kunde ringa dig och förklara. Jag önskar att du var ett samtal bort - Inte en olycka och tre månader senare.
Wishbone
120926
Kan vi göra om och göra rätt?
Saknar, saknar, saknar, saknar, saknar dig. Kommer du tillbaka om jag skriver det tillräckligt många gånger?
That little bird
Twitter har ny design och helt plötsligt blev det roligt att twittra igen. Mvh, LisaNil
Smile
Det finns stunder då man inte känner sig som sig själv alls
Jag vet inte vart jag är. Jag är med men ändå aldrig riktigt där. Det är höst, kallt och jag befinner mig i ett känslomässigt kaos. Jag längtar till något annat än det här. Behöver mer än det här.
För dig
Imorgon kommer du vara den stoltaste av alla där uppe, jag vet det Axel. Vi hejar på pappa Janne åt dig! All kärlek.
Drake
When a good thing goes bad it's not the end of the world
it's just the end of a world that you had with one girl
Hey little fighter, soon it will be brighter
Igår mötte jag upp Mickis och Elin på sats, åt kladdkaka med chefen som berättade om löneförhöjning och hade det trevligt i nån timme. Sen drog vi oss ner till O'Learys, drack ett glas och bara mös. Ventilerade tankar, skrattade och bara var. En Onsdag helt i min smak. Vi rörde oss hem rätt tidigt och jag kröp sedan ner bredvid Mickis och sov faktiskt gott hela natten.
I morse ringde klockan tidigt och vi båda gav oss iväg till jobb. Jag är tillbaka på mitt orginal ställe för två dagar och det kändes verkligen härligt att kliva in där igen. Mina fina ungar. Blir helt varm i hjärtat när man får höra 12 barn i kör säga "jag haj saknjat dejjj lijsaaaaaaa". Ni hajar grejen.
När jag kom hem så tog jag årets skönaste dusch. Satt där i en timme och njöt till fullo. Något jag saknar sen vi flyttat är helt klart ett badkar. Senast jag bada i badkar var för nått år sen med Ida skulle jag tippa. Vi är dock bra på det där. Tända ljus, musik och godis.
Appropå Ida så har jag pratat med hennes familj och hon är nu framme och är välbehållen. Andas ut. Nu är det bara att hoppas att den kommande månaden går fort så att jag får hem min pärla igen. Har planerat att gå ut och äta middag för att fira att hon fått ett till jobb. Ända rätta sättet att fira ett nytt jobb på, speciellt eftersom det är på samma ställe som mig. Kan inte bli mycket bättre än så mina vänner.
Once you leave me standing
Att leva utanför ramarna av vad som annars skulle vara en vanlig vardag. Mycket förändras. Nya jobb, nya umgängen, vänner reser bort, nummer raderas, man bläddrar vidare till ett nytt kapitel, gammalt ska suddas ut, känslor ska begravas, skrattet ska bubbla, ångesten ska dämpas, hjärtat ska lagas. Allt på samma gång. Jag är inte där, men jag vet att jag kan om jag vill. Det är huvudsaken. Allt går med en beslutsamhet och med tid, om man måste. Ta mig inte förgivet bara för att jag har känslor all over the place.
Jag har lärt mig att vissa människor helt enkelt inte besitter förmågan, egenskapen och kunskapen att bry sig tillbaka. Men jag antar att det bara är how the story goes, och jag kommer innerst inne alltid vara glad över att kunna vara den som kanske bryr sig lite för mycket i vissa situationer, iställer för att vara den som aldrig bryr sig alls.
Börjar sakta inse att jag har mycket att se fram emot den kommande tiden. Saker som jag vet kommer få mig glad, få mig att le och må bra i hela kroppen. Det är positivt. Och det är en fin egenskap att kunna se positivt på saker och ting, det fick jag höra minst tre gånger igår.
Från arkivet
"Det är konstigt det där. Att man känner det på sig, att det sitter i märgen att något förändrats. Att något är på gång, som gör att jag inte kan somna om förrän jag fått det bekräftat. Och där var det. Där var stenen i skon. Det är konstigt det där, att man känner så mycket för någon. Hur mycket som ska stoppas undan för att slängas. Hur många känslor som ska bytas bort. Läggas ut på blocket. Auktioneras ut. Kom och ta. Begagnade känslor. Det är inte längre mitt att känna."
Something about knowing when it's right
Igår var jag så känslomässigt utmattad att jag somnade i samma sekund som jag la mig i sängen. Totalt slutkörd i kropp och själ. Vaknade även sent idag och suckade lättnadens suck i morse när jag insåg att jag var ledig och inte alls försovit mig eller dylikt. Skön känsla.
Dagen har spenderats i goda vänners sällskap. Skrattat, pratat och bara varit. När Ida och Julia sysslade med annat så hjälpte jag Idas lillasyster med hennes läxa, överlycklig liten tjej och jag lika glad. Sen bakade vi tårta och firade deras pappa som fyller år idag. Det är så skönt att vistas hemma hos familjen Bimer, nu är jag inte direkt ny i huset utan snarare en stammis, men det är ändå alltid en speciell känsla att komma dit. Och det tog emot i hela kroppen att krama Ida hejdå, för den närmsta månaden. Min pärla. I morgon när jag vaknar är hon på andra sidan jordklotet och 12 timmar bort med flyg.
Annars då.... Allt jag vet just nu är att morgondagen kommer bli kanon för jag har den planerad in i minsta detalj. Sen har jag fullt upp tills helgen och helgen kommer även den bli en höjdare. Kl 13.00 på Lördag går mitt och Jessicas tåg. Det mina vänner, det är något att se fram emot. Kan inte klaga, även om jag så skulle försöka.
