97 dagar
Hej Axel. Det har gått tre månader nu. Tre månader och fem dagar. Saker och ting är inte som dom var innan. Saker och ting kommer aldrig att bli som dom en gång var. Vi har format oss, byggt vidare på livet, men utan dig i det. Och trots att vi har så många formkurvor kvar så tror jag att du är stolt över oss. Såg du oss i Fredags? När vi gick där i en sluten trupp på kyrkogården för att tända ljus på din gravplats. Hörde du att vi skrattade och skämtade? Vet du att bakom skratt och lycka så gömmer sig en saknad så stor så att den skulle kunna täcka hela jordytan? Kände du värmen från ljusen vi tände? Även fast värmen från våran kärlek är starkare än alla ljus i världen. Jag vet att du både ser, hör och känner oss, men ibland önskar jag att jag bara kunde ringa dig och förklara. Jag önskar att du var ett samtal bort - Inte en olycka och tre månader senare.
Kommentarer
Trackback
