Att leva utanför ramarna av vad som annars skulle vara en vanlig vardag. Mycket förändras. Nya jobb, nya umgängen, vänner reser bort, nummer raderas, man bläddrar vidare till ett nytt kapitel, gammalt ska suddas ut, känslor ska begravas, skrattet ska bubbla, ångesten ska dämpas, hjärtat ska lagas. Allt på samma gång. Jag är inte där, men jag vet att jag kan om jag vill. Det är huvudsaken. Allt går med en beslutsamhet och med tid, om man måste. Ta mig inte förgivet bara för att jag har känslor all over the place.

 

Jag har lärt mig att vissa människor helt enkelt inte besitter förmågan, egenskapen och kunskapen att bry sig tillbaka. Men jag antar att det bara är how the story goes, och jag kommer innerst inne alltid vara glad över att kunna vara den som kanske bryr sig lite för mycket i vissa situationer, iställer för att vara den som aldrig bryr sig alls.  

 

Börjar sakta inse att jag har mycket att se fram emot den kommande tiden. Saker som jag vet kommer få mig glad, få mig att le och må bra i hela kroppen. Det är positivt. Och det är en fin egenskap att kunna se positivt på saker och ting, det fick jag höra minst tre gånger igår.