Vad är det för sjuk mening med att falla för människor som inte har någon tendens i hela världen att falla för oss tillbaka? Varför är vi ens tillåtna att ha känslor som dessa? Det är dumt och smärtsamt. Allt jag kan säga till mig själv om och om igen - är att det här måste vara en del av en större bild, eller en läxa jag inte upptäckt än. Att någon dag down the road iväg från alla dessa känslor så kommer allt visa sig mer logiskt. Väntar på den dagen.